Det finns ingen quick-fix. (06/06/2022)

Nu fästs blickarna mot nästa mandatperiod som för Sverigedemokraternas del antingen innebär regeringsmakt eller fyra år till i opposition. Vid dags dato så är det ingen som vet hur det blir, vägen ligger öppen och vi alla ska göra vårt yttersta för att det ska bli sverigedemokrater och inte sossar som styr våra departement i höst. Men idag tänkte jag faktiskt inte spekulera i valresultatet, utan istället uppehålla mig vid en något mer filosofisk, strategisk fråga inför framtiden.

Som bekant har Sverige stora problem som ett resultat av den politik som medvetet och målinriktat bedrivits från övriga partier. Rekordmånga dödsskjutningar, parallella samhällen, hedersförtryck, inflation, energikris osv. För att lösa den viktigaste frågan i sammanhanget – tryggheten – krävs tålamod.

Någon quick-fix existerar nämligen inte även om andra politiker försöker sälja in detta budskap till allmänheten. Inom finansvärlden brukar man tala om ”kvartalskapitalism”, dvs en fixering av kortsiktig vinstmaximering på bekostnad av långsiktiga resultat. Samma logik verkar gälla inom politiken fast i termer av ”mandatperiodspopulism”. Sossarna är mästare på detta spel och de allra tydligaste exemplen är när de lanserar gamla integrationsreformer med nya namn eller slänger ut bidrag till höger och vänster – veckor innan val. Guld och gröna skogar, allt åt alla. *Poff*och alla synderna från de senaste fyra åren är bortglömda och förlåtna.

Därför är det vår uppgift, gott folk, att påminna väljarna under denna valrörelse om de socialdemokratiska haverierna med massinvandringspolitiken, brottsligheten och välfärden de senaste åtta åren. Men också om lösningarna; en ansvarsfull invandringspolitik, längre och hårdare straff, fler poliser på gator och torg, mer pengar till skolan, vården och omsorgen.

Låt mig återknyta detta till vad jag sa om att det inte finns någon ”quick-fix”. När det gäller just reformer inom migrations- och rättspolitiken – så är ju detta en förutsättning för att en redan katastrofal situation inte ska bli nukleär. Reformer på dessa områden kan införas snabbt och vi kan se relativt snabba resultat, dvs inom en mandatperiod. Men för att se långsiktiga resultat, grundläggande förändringar av vårt land där det så kallade utanförskapet bryts, krävs mer än en ökad polisiär närvaro, hårdare straff och en ansvarsfull invandringspolitik under fyra år. Det krävs att generationer av invandrare i förorterna blir en del av majoritetssamhället. Och den här typen av förändringar tar tid, de sker inte över natt eller en eller ens två mandatperioder. Det måste vi påminna väljarna om. Annars blir det på sin höjd en mandatperiod med sverigedemokratisk politik, och sen är det tack och god natt för Sverige när de socialliberala sätter spiken i kistan.

Och detta gott folk är, enligt undertecknad, den största ”utmaningen” för vårt parti när vi får väljarnas förtroende att styra landet. Förstå mig rätt, sverigedemokratisk politik kommer göra en märkbar skillnad för pensionärerna, för familjerna, för vanliga inkomsttagare, för företagare, för brottsoffer. Men för att förverkliga den långsiktiga visionen om ett – på riktigt – tryggt och fritt samhälle där ingen behöver se sig över axeln, där vi känner en samhörighet och tillit till varandra, krävs det mandatperioder (!) av sverigedemokratisk politik. Därför måste denna problemformulering sättas redan nu så att när vi står där på valnatten med väljarnas förtroende i ryggen, så är alla införstådda i att det bara är ett första steg på en lång resa. Tålamod är en dygd.

Vi ses i valrörelsen!

Over and out.

Dennis Dioukarev, riksdagsledamot finansutskottet